Inuti varje Dreamcast och varje Sega Saturn sitter ett antal små metallburkar som kallas elektrolytkondensatorer. De är fyllda med vätska, och vätskan torkar långsamt ut. Efter drygt 25 år är just torra kondensatorer den vanligaste orsaken till att en konsol som stått i garderoben vägrar starta, eller startar med brummande ljud och skakig bild.
Det har blivit högaktuellt igen, för mindre utgivare pressar nya fysiska spel till båda maskinerna och nya tillbehör dyker upp i butikerna. För att faktiskt kunna spela dem krävs fyra saker: en konsol som mår hyfsat bra, spel i rätt region, ett fungerande sätt att spara, och en plan för hur bilden ska nå en modern TV. Retrospel på Dreamcast och Saturn är alltså inte bara att koppla in en gammal låda och trycka på start.
Konsolerna startar oftast, men sällan felfritt
Två delar åldras snabbast: strömförsörjningen och kondensatorerna på moderkortet. När de börjar ge upp märks det på små sätt först. Bilden rullar, ljudet får ett svagt surr, konsolen hänger sig efter tjugo minuter när elektroniken blir varm. Många tolkar det som att spelet är trasigt.
Laserenheten är nästa slitdel. Både Saturns CD-läsare och Dreamcasts GD-ROM-enhet har rörliga delar och en laser som tappar styrka, vilket ger de klassiska symptomen: långa laddtider, spel som kraschar mitt i en filmsekvens, skivor som inte känns igen alls.
Saturn har dessutom ett internt knappcellsbatteri som håller klockan och de sparfiler som ligger i konsolens eget minne. Det batteriet dog för många ägare någon gång under 2000-talet. Byt det innan du börjar spela, annars försvinner sparningarna varje gång du drar ur strömmen.
Piratkopian som ser ut som ett original
Dreamcast är den enda konsolen från sin generation som kan läsa vanliga brända CD-skivor rakt av. Det beror på en lucka i konsolens stöd för formatet MIL-CD, en musikskiva med extra data, som hackargruppen Utopia hittade i juni 2000. Fram till dess räknades Dreamcast som ett av branschens säkrare system, tack vare det egna skivformatet GD-ROM som Sega utvecklade tillsammans med Yamaha och som rymmer omkring 1 GB genom dubbel datatäthet, beskrivet i detalj i Wikipedias genomgång av GD-ROM.
Följden syns fortfarande på andrahandsmarknaden. Kopior från tidigt 2000-tal säljs som original, ibland av säljare som själva tror att de är äkta.
Så skiljer du dem: ett riktigt spel ligger på en silverfärgad GD-ROM med tryckt märkning och text runt navet i mitten. En kopia är en vanlig CD-R, ofta med blåaktig eller lila undersida och en etikett som skrivits ut hemma. Fodralet avslöjar också mycket. Original-PAL-utgåvor har tryck på ryggen, riktig baksidesbild och en manual som är tryckt, inte kopierad. Ett pris som ligger långt under marknadens säger resten.
Tre hinder mellan konsolen och TV:n
- Regionslås. En europeisk Dreamcast vill ha PAL-utgåvor, och Saturn låser på samma vis. Japanska och amerikanska spel kräver antingen en modifierad konsol eller ett omkopplingskort. Ett större svenskt sortiment av Dreamcast-spel i PAL-utgåva finns hos CDON, där det också framgår om spelet säljs komplett med fodral och manual.
- Sparminnet. Dreamcast sparar på ett VMU, ett litet minneskort med egen skärm och egna knappar som sitter i handkontrollen. Utan VMU går framsteg förlorade när du stänger av. Kortets inbyggda batteri är dessutom ofta slut, vilket gör att skärmen slocknar men minnet fungerar.
- Bilden. Gamla kompositkablar ser suddiga ut på en 4K-panel. Dreamcast kan skicka ut 480p via VGA, vilket ger en förvånansvärt skarp bild, och det finns HDMI-adaptrar till båda systemen. Saturn mår bäst av RGB via SCART eller en digital videomod.
SD-kort istället för skivor
Den vanligaste lösningen på slitna laserenheter kallas ODE, optical drive emulator. Det är ett kort som ersätter skivläsaren och läser spelfiler från ett SD-kort istället. Till Dreamcast heter den populäraste varianten GDEMU. Till Saturn finns Rhea, Phoebe och Fenrir, och vilken du behöver avgörs av hur den interna skivenheten är kopplad, eftersom Saturn kom i versioner med både 20- och 21-polig anslutning.
Här går många vilse. Revisionen på moderkortet styr vad som passar, och en Dreamcast från tidiga serier tar inte samma kort som en senare utan extra adapter. Öppna konsolen och läs revisionstexten på kortet innan du köper något. Verkstäder som JD Tronik erbjuder installation av ODE, byte av kondensatorer och HDMI-modder och brukar be om just den uppgiften först.
Emulering eller originalhårdvara
En modern dator kör Dreamcast-spel hyggligt, men inte identiskt. Konsolen bygger på en Hitachi SH-4 på 200 MHz med en pipeline som kan hantera två instruktioner samtidigt och en separat flyttalsenhet enligt IEEE-754, något som Copettis hårdvaruanalys av Dreamcast går igenom kretsblock för kretsblock. Att härma den tidsstyrningen exakt är svårt, och det är därför vissa spel får konstiga ljudglapp eller fel bildfrekvens i emulator. Lägg till att VMU-skärmen och Saturns styrkors inte går att återskapa på en gamepad, och skillnaden blir märkbar.
CIB kostar två till fem gånger mer än loose
Priset på ett retrospel styrs mindre av spelet och mer av vad som ligger i asken. Ett spel i komplett skick, alltså CIB (complete in box) med originalfodral, manual och eventuella inlagor, ligger vanligtvis 2 till 5 gånger över samma titel som loose-skiva.
| Skick | Vad du får | Prisläge |
|---|---|---|
| Loose | Bara skivan, ofta i plastfickа | Baslinje |
| CIB | Skiva, fodral, manual, inlagor | 2–5x baslinjen |
| Oöppnat | Fabriksplast intakt | Kraftigt rörligt, svårvärderat |
Marknaden svänger också snabbt för sällsynta titlar. En Saturn-shmup som ingen brydde sig om 2012 kan ha femdubblats sedan dess, medan breda sportspel knappt rör sig. Om målet är att spela snarare än att samla är loose-skivor och ODE-kort dramatiskt billigare, och samma spelupplevelse.
Vad pengarna faktiskt bör läggas på
Utgå från vad du vill ha ut av konsolen. Ska du bara spela igenom Panzer Dragoon Saga och Shenmue en gång till är ordningen enkel: nya kondensatorer och nytt batteri först, sedan bild via VGA eller HDMI, sedan ett ODE-kort. Skivsamlandet kan vänta, för det är den delen som kostar mest och ger minst i spelstunden.
Samlar du på riktigt gäller det motsatta. Lägg pengarna på kompletta PAL-utgåvor med tryckt manual och hela ryggen, kontrollera att skivan är en märkt GD-ROM och inte en CD-R, och behåll den originala skivenheten i konsolen även om du installerar ett SD-kort parallellt. En orörd Dreamcast med fungerande laser är i sig en värdesak om tio år.
Och står din konsol fortfarande oöppnad sedan förra årtusendet: koppla inte in den och kör tre timmar direkt. Starta den kort, lyssna efter surr, känn om nätdelen luktar varmt. Det är den enklaste kontrollen som finns, och den avgör om nästa steg är ett spel eller en lödkolv.
